Låt mig stanna kvar, du är allt jag har!


Jag började dagen med en sådär lagom lång sovmorgon, precis en sån sovmorgon som man ska ha en söndags morgon.
Jag bagav mig hem till Josefin som bjöd på kalas och en massa kakor. Efter det åkte jag vidare och firade min käre far, vi firade med pizza (orginellt?) och jammade loss.
En trevlig kväll indeed.
Det är också därför jag önskar att den var lite längre, så att man kunde spendera lite mer tid med dom man älskar. (det lät väll fint?)
Jag sa precis hejdå till far och bror, jag vet att det bara är en vecka tills nästa gång. Men nog är det lite deppigt ändå.

Ett ljus i mörkret är att jag får skjuts till Malmö imorgon.

Nu ska jag packa och försöka peppa mig själv genom att låta tanken på att jag ska på stand up comedy på onsdag snurra runt i skallen.


Benen är läkta, bandagen är av. Jag tror att jag klarar mig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0