louisearvidsson

Jag har idag gjort något så kallat epic. Jag har för första gången gjort en lasagn. Okej! egentligen var det väl inte så svårt, men det var trots allt första gången och jag gjorde det felfritt. Så jag är alltså nöjd med livet.
Min rumskompis och jag are on a break, så att säga. Näe, men hon ska under några dagar bo hos en kompis eftersom denna kompis har två stora hus för sig själv. Jag är därför ensam i lägenheten, vad tycker jag om det? Jag vet inte riktigt...jag gillar ju att ha Natalie här men det är ändå fint med lite omväxling.
Träningen idag gick bra då jag gjorde stora framsteg när det gäller min löpning. Eller jag intalar mig själv att jag gjorde det eftersom jag för några veckor sedan bröt ihop och började gråta för att jag helt enkelt inte kunna springa så som jag ville. Frustration är mitt andranamn! typ.
Annars är väl allt som vanligt.


Allt du rör blir till moll. Men om du ramlar kommer jag ramla åt samma håll.

Jag sitter nu nedbäddad i min säng och har bestämt mig för att jag helt enkelt är för trött för att göra det som jag egentligen borde göra, till exempel läsa en bok.
Dagen har sannerligen varit påfrestande, eller nej egentligen inte. Men jag har ätit för lite, ja det är faktiskt sant. För det bli ju lätt så när man är iväg på äventyr. Man glömmer maten! Jag spenderade nämligen även denna dagen på Atleticum (du läste kanske förra inlägget).
Atleticum har under denna helg blivit invaderad av Danska friidrottare, ja svenska också för den delen men ja, dom är inte lika spännande. Nej, Danskarna skrek, bröt benen, sparkade på saker och slog nya pallasspels rekord stup i kvarten.
Jag märkte ganska snabbt att jag inte förstod mig på danska överhuvudtaget men att jag ändå uppskattade dessa människor. Dom livade liksom upp stället lite.
Ja fast just nu är jag ganska trött på dom och ser helt att de lämnar Sverige på studs!

Nu ska jag snart sova. Jo se, jag har en ny rutin. Gå och lägga sig i tid!
Det fungerar bra tycker jag.

Det skälvde när du rörde vid mig.

Sitter hemma och är trött efter dagens tävlingar. Själv hoppade jag tresteg klockan två men stannade ändå kvar i Atleticum till sju, mest för att friidrottare är så trevliga plus att jag drog mig för att gå hem själv. När sedan chansen kom att få skjuts hem tog jag den och åkte nöjt hem.
Tävlandet då? Jovars. Jag hoppade 11.95 och kom tvåa i KS. Ändå helt okej.
Imorgon ska jag aggera hejarklack och fotograf. Dessvärre är min kamera inte gjord för atleticum så det bli inte några riktigt bra bilder. Men annars är jag pepp.

Det är alltså fredagmorgon, skönt! och jag bloggar mest för att jag hatar när folk inte bloggar på flera dagar. Saken är den att dagarna liksom bara går för tillfället. Jag såg filmen Control för fjärde gången igår, den är alltså väldigt bra. På träningen var jag trött och så även min tränare, detta var roligt eftersom han då drog otroligt torra skämt och jag fnissade tokmycket.
Till helgen ska jag tävla här i Malmö. Det ska bli kul.

Jag bidar tiden om det skulle ta tid.

Jag har idag skrivit prov i tre timmar, här kräver jag att du tappar hakan. Okej! okej! jag vet! nu finns det säkert dom där ute som har skrivit tentor i betydligt fler timmar. Då måste jag bara säga, kudos my heroes!
Efter tre timmar var i alla fall jag helt slut! Jag mådde psykiskt och fysiskt dåligt. Psykiskt för att ja, det var ett kemiprov you do the math (vilket även vi gjorde). Fysiskt för att min frukost inte varade i fyra timmar och jag var orutinerad nog att inte ta med något att äta, deppigt!
Vi var färdiga med provet klockan tolv, då drog Seydi mig vidare till Subway och jag spenderade resten av eftermiddagen i stan. Prövade poncho och sånt.

Ja! och Håkan och Crookers är bokade till Siesta!
Glad tjej!

Någon gång måste du bli själv.

Jaha, helgen...
Eftersom tävlingssäsongen har börjat så kommer jag under en tid framöver spendera min helger på tävlingar, så även denna. Den här gången i Malmö.
Jag började med att hoppa 5.61 i längd och var såklart riktigt nöjd. På kvällen samlades klubben för att käka och bowla, vilket var riktigt trevligt faktiskt. Sen tittade jag självklart på P3 Guldgalan och gillade Albim Gromer.
Idag hoppade jag tresteg och det gick dåligt. Jag hade otur med omstädingheterna och det är sånt som händer. Så jag gick och köpte mat och tittar nu på handboll.
Imorgon är det studiedag. fint.

haha, så festlig bild på mig och Louise

Vill ha kvar känslan inuti mig. Allt som är kärlek är du.

Dagen började som vanligt, skola osv. Jag bar mina glasögon, jag tror det uppskattades. Folk var i alla fall väldigt peppade på att pröva dom. Jag missade lunchen men tog istället en snabb fika med Jacob efter skolan och åkte sedan hem.
Kvällen blev ingen vanlig kväll, vilket egentligen är lite poängen med fredagar, OBS även lördagar!
Hur som helst, Vittsjö GIK Friidrott hade årsfest. Mina och pappas friidrottsfilmer visades och jag tog emot priser, alltså en helt okej kväll. Jag spenderade dock mesta delen av kvällen bakom datorn, aggerade "DJ" (typ) och satte ihop passande bilder. Jag tänker inte skriva mer om kvällen eftersom jag känner att jag just nu framstår som nästintill cool! (OBS överdrift!)


Hej?

Vi har ingen skola idag och träningen börjar inte förräns klockan fyra. Du kan nu snabbt räkna ut att jag har en hel del fritid för tillfället. Då kanske du tänker, määh! åk till stan då! Gör något festligt! Då kan jag berätta att tanken har slagit mig men! dessvärre har jag inga pengar kvar, eller rättare sagt så sparar jag mina pengar till träningsläger i Nerja och möjliga resor innom Sverige. Därav skulle jag ändå inte kunna shoppa något. Deppigt men sant.
Sååååå, istället gick jag till ICA, köpte frukt, gjorde fruktsallad och har nu ätit så mycket frukt att jag, hör och häpna, fruktsvettas!! Jag hoppas dock på en mer tropisk doft.

Annars känner jag mig väldigt oorganiserad. Jag har en massa tid över men hinner ändå inte med det jag vill, varför? Jag är lat!
Jag vet inte vart jag vill eller vart jag ska, så jag står mest still. Ser mig lite omkring, typ.

..och jag har brist på bilder. DEPPIGT!

Jag tänkte såhär, det är kul med bilder, men är det inte ännu roligare med filmer? Jag tar min blogg till en ny nivå! Här kommer en video från mitt midsommarfirande för att liksom pröva. Jag gör min tramsdans och Susanna fnissar. Frågar är, vad säger Seydi egentligen i slutet. Det börjar med fi....hmm...

Jag åkte till skolan, ont i halsen men ändå pigg, spenderade en timme på mattelektionen, fick ont i huvudet och mådde kass! Åkte hem!
Därefter sov jag liksom bort hela eftermiddagen, såg en film och lyssnade på den här låten  Mighty Dub Katz – Magic Carpet Ride '07 - Radio Edit.
Således blev det ingen träning idag, vilket är deppigt. Det händer alltså inte så mycket just nu. Jag äter mer än rekommenderat av halstabletterna och kurar i mitt duntäcke. Tänker dricka te nu. Hej!

Jahaja, idag vart det säsongsdebut. Jag var taggad, lite eftersom jag hade laddat min mp3 med så otroligt bra låtar men mest för att...ja för att jag var det. typ.
Hur som helst hoppade jag 12.22, vilket är bra. Jag kände mig seg och hade ingen riktig kontroll i hoppen,. Ergo, jag har mer i kroppen. Jag vann dessutom och slog nytt hallrekord (slut på skryt).

Igår hade jag filmkväll med två av mina bröder och gjorde även färdigt den fjärde friidrottsfilmen, så jag är lite nöjd.

The ironi of it all, sometimes I like to fall.
To fall in love.

Igår blev en ganska deppig dag men idag är jag därimot pepp! Jag cyklade till Mobilia och köpte en mp3 av en väldigt söt expert. Därefter mot skolan och Kemi. Kemi tycks vara det ändå jag sysslar med nu för tiden.
Eftersom jag inte hade någon träning idag kände jag mig väldigt motiverad till att göra något annat. Jag kunde bara inte åka hem. Seydi tänkte samma tanke, så vi tog en fika på Espresso House. Efter två och en halv timmes prat märkte jag att det var mörkt ute. Jag var trött och kände mig tom på ord. Vi sa hejdå och jag cyklade hem.
Nu pysslar jag med min nya mp3 och liksom bara gillar läget.

Det här inlägget skriver jag till mig själv för att jag förtjänar en klapp på axeln.
Jag har pluggat kemi, och faktiskt engagerat mig. Ja till och med så mycket att jag helt plötsligt, mitt i allt studerande, fann mig själv i en livlig, argumenterande och känslomässig diskussion om koppar med två andra naturare. Jag har till och med under denna dag uttryckt mig, och jag citerar nogagrant "Jag är så pepp på att plugga nu!". Det är svårt att citera ett utropstecken men jag kände att det var nödvändigt.
Just nu är jag dock mätt på allt som har med skolan att göra. Jag lyssnar på musik, The Bloody Beetroots för dom som undrar, och märker att jag är hungrig. Det finns bara en lösning. hejdå.

Ja just det! Jag har också under dagen fnissat upprepade gånger åt tanken av att någon som heter Bitte Schön skulle åka till Tyskland. Lek med tanken, det är roligt. fniss.

Ja och en klapp på axeln till för att jag vågade.


Alla står och håller masken, jag håller mig för gråt.

Jag ser pågatåget rulla in, hoppar ur bilen, blir nästan överkörd, tappar min iphone-asfalt-vattenpöl, plockar upp den, köper biljett och springer på tåget. Det fantastiska men denna otroligt spännande minuten i mitt liv är att jag hann med tåget, att det var rätt tåg och att min iphone klarade sig nästan utan en skråma. Jag är mäkta imponerad!

Jag sätter mig därefter i den tysta kupén, mest för att taket är fyllt med stjärnor. Jag höjer ljudet i mina hörlurar och personen framför mig pratar i telefon. Till höger om mig sitter en äldra dam, hon läser en bok, tittar på mig, jag sänker volymen, höjer sedan men får ingen reaktion så jag antar att mina hörlurar inte läcker sådär värst mycket. Efter en station lämnar hon vagnen. Jag tror hon var sur.  Deppigt för någon. usch.

Imorgon börjar skolan.

I don't want to break your heart I just want a brand new start.

I

Jag sitter och tittar på mina vårkläder, läser mejl och längtar. Måtte det bli vår snart! 
Nästa helg är det säsongsdebut och eftersom jag har spenderat hela förmiddagen på att göra friidrottsfilmer, om mig själv, så har jag fått en enorm egoboost och är otroligt motiverad samt taggad inför innomhussäsongen.
På Tv körs det skidor och om någon timme ska jag iväg för att träffa några av mina Vittsjö-vänner. Jag inser nu att jag gillar benämningen vänner mer än kompisar.
Jag lyssnar mest på Boys Noize och Familjen. Jag äter mest mackor. Jag gillar mest att snön smälter och deppar faktiskt inte så mycket över att skolan börjar på måndag.
Något jag borde göra nu är plugga. Det är trist.
Jag vill ta på mig hatten och gå på festival. Livet är fint ändå.

Vi var som körsbär, körsbär. Fallna och pallade men vi var två körsbär, körsbär.

Jag ursäktar mig. Jag har absolut inget att skriva om egentligen. Jag har skottat snö och fick ont i ryggen. Jag sov till klockan ett idag. Jag har blivit snabb. Jag lyssnar aldrig färdigt på en hel låt, byter alltså precis innan den slutar. Det är fyra plus grader och det är trevligt. Jag har börjat använda vårjackan! (ja det krävs ett utropstecken). Jag måste träna nu.

Folk som klockan sju på morgonen spinger på tåget för att liksom vara säker på att få en sittplats är jobbiga. Dom försöker listigt smyga förbi men råkar ändå alltid sätta en armbåge i sidan på någon stackare, och men någon stackare menar jag mig själv. Jag därimot känner ingen glädje i att springa på tåget under denna okristliga timma. Således hamnar jag sist i kön, jämt. Det finurliga med detta är att jag allt som oftast ändå hittar en sittplats. Följakligten har jag allstå bevisat att pendlarnas stress och trängsel är fruktansvärt onödig.

En annan sak som är onödig är den lilla textremsa som rullar förbi varje gång tåget stannar, jag citerar "Avstigning på tågets högra sida" (respektive vänster sida). Detta är förfärligt onödigt eftersom endast den ena sidans dörrar öppnas. Därför är det fullt omöjligt att stiga av på fel sida. Enligt Mr Öresundståg himself så skulle folk alltså stå vid den stängda dörren fruktansvärt förvirrade väntandes på att få gå ut fastän dörren på andra sidan är öppen om inte denna lilla textremsa visades. Eller jag har missat något?

En kul grej som hände idag var att när jag som mysigast satt på biblioteket och studerade kemi trillade det plötsligt ner ett bananskal från övrevåningen. Det konstiga är att ingen sedan plockar upp skalet. Jag fnissar sedan åt tanken av att någon skulle kunna halka på bananskalet liksom i en tecknadfilm. Därefter skulle det tidigare knäpptysta biblioteket brista ut i gapskratt. fniss.

..och såhär såg jag ut dagen till ära.

Det finns många sätt att summera detta året, mest för att det hände ganska mycket. 2009 känns som ett minne blott, 2010 var liksom så mycket att minnena av 2009 är borta.
2010 blev framför allt det år då jag satsade som mest på friidrotten. Säsongen gick i princip som planerat och med tanke på allt jag offrat så känns det otroligt skönt. Jag spenderade i princip 0 timmar på att sola, åkte inte till havet och festande blev det inget heller. Tråkigt tänker du? Satsning, ärlighet och så jäkla värt det säger jag.
Jag fick nämligen se Färöarna, Usain Bolt vs Tyson Gay, Finland och uppleva känslan av att vara riktigt bra på något. Jag tog allt som allt hem tre SM-silver och fick representera Sverige i Finnkampen. Jag slutade tvåa i Sverige statistiken i min egen ålder och 12a i kvinnor seniorer. Jag lärde dessutom känna en massa nya människor.
Sommaren 2010 fick jag mitt livsförsta sommarjobb och tjänade ihop pengar till en systemkamera, den har ju även ni fått avnjuta.
Siesta blev en av årets höjdpunkter, och den kan ni läsa om här  http://louisearvidsson.blogg.se/2010/may/what-are-you-gonna-do-now-you-plastic-people.html.
Andra musikaliska höjdpunkter blev Håkan Hellström och Malmöfestivalen.
Jag har även flyttat ihop med Natalie och gillar fördelarna med att leva samboliv.
Jag har utvecklats en del när det gäller mitt pianospelande och har skrivit en massa texter.

Nu har jag säkert glömt en hel drös av minnen, men vad gör det egentligen. 2010 var ett bra år, sannerligen! och nu när jag har skrötit färdigt om mitt år så känner jag mig ganska nöjd.
Förresten handlar det bara om att leva, vilket jag ju bevisligen har gjort. Jag lever ju än. 

Nyår var trevligt. Alla hette tydligen Johan och nu är lägenheten full av Varbergare. Dock började kvällen inte så bra, halva min outfit glömde jag i Vittsjö och  Daniella spillde stearin. Resten av kvällen var dock väldigt trevlig.
Idag åker jag hem till Vittsjö igen.