Man måste härma dom som orkar. Dom som fortsätter ändå.


Okej bloggen! jag erkänner, jag saknar det! jag gör comeback! och ja! trogna läsare jag vet att ni har väntat! jag förstår om ni har saknat! om ni har undrat! om sorg har funnit era hjärtan! om ni tappat tron om att jag någonsin skulle återvända. Men jag är här! (bätterännågonsin?) Jag är tillbaka!
Saker jag gör nu för tiden är att lyssna på hiphop, jag är nog lika förvånad som du är!. Det var TovaBang som fick mig att göra det. Hiphop är tungt, tufft och litelite komiskt (litesommig?). Hiphopen fick min mobil att fallera, som liksom för att göra mig irriterad, deprimerad och litelite farlig. Lite mer hiphop.
Jag började rappa! (jagveeet!) i och för sig var det snook jag rappade till, vilket egentligen inte är så förfärligt tungt. Efter någon timme började min mobil fungera igen, jag blev glad och inte hiphop alls.

Slut på ironi, här är jag trött.

Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå en meter för mig.
Jag behöver dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0