louisearvidsson

Åh, November förlåt! Här blev det inte många inlägg. Nej livet rullar faktiskt på som vanligt, eller nästan. Då och då pirrar det till i mig och jag ler så förbannat fånigt. Jag mår nog ändå ganska bra just nu. Jag försöker få dagarna att gå och jag längtar mest till det som komma skall. Centrum har äntligen fyllts med julbelysning och på tisdagsfikan med Sussie drack jag julmust.
Denna veckan tränar vi knappt något alls, det är ganska skönt. Skolan är också lugn för tillfället. Kallt är det dock! så in i bomben! ibland tittar solen fram fast det följs alltid av en regning och blåsig kväll. Så jag kurar hemma och äventyr blir det alltså mycket lite av. Till helgen åker jag nog till Vittsjö.
Ni märker, livet är lugnt.

Okej bloggen! jag lyckades med att ta mig hem från Linköping igår trots Berit. Fast samtidigt så misslyckades jag också med att stanna i Linköping. Det hade liksom varit mer kalas. För ja! helgen var bra! riktigt bra! Den var precis det som jag behövde och fick mig att må väldigt bra. Linköping som stad var knas, rödljus överallt och en dialekt som bara får en att vilja fnissa. Sällskapet var underbart och väldigt kalas. Jag nöjer mig med att säga så, och om sanningen ska fram så bloggar jag mest bara för att jag lovat Sussie.


hjärtat bara rullar

Åh bloggläsare! jag sätter mig ner för en stund, för att andas ut, för att blogga! Jag är lite stressad, lite nervös och ganska trött. Igår julstädade vi lägenheten och jag tog tag i min smutstvätt. Jag var nöjd med mig själv.
Sussie var här i onsdags, vi gick på restaurang och drack glögg. Mest för att vi nog båda kände att vi behövde lite guldkant på den ganska tradiga lilllördagen.
En annan grej som ger guldkant på till exempel en helg är att åka iväg någonstans. Jag känner mig i stort behov av detta. Så därför! åker jag uppåt landet idag. Långtlångt! jag tror det blir fintfint!
NU; PACKA!


Aldrig, aldrig ensam. Alltid ensam här.

Det är nästan hemskt så lite som händer just nu. Jag äter vårrullar, dricker citroner och tittar på scrubs. Det är typ min fritid. MÄNNISKOR! detta är misär! Det är tisdag och då kan ni snabbt räkna ut att jag snart ska träffa Sussie för lite tisdagsfika. Så är det och när (några av) mina klasskumpisar åker till lärdoms staden så stannar alltså jag kvar i Malmö. Inget fel i det. Men man kankse borde flytta upp till huvudstaden och skriva någon rad om att vara vampyr och hela världen är så underbar. (nuvetTovavadjaglyssnarpå).
Ja nej, det här blev ju inte så bra. Ska försöka skaffa mobil till bloggen, eller blogg till mobilen. hm.

Ser ut typ såhär nu för tiden. Nariga läppar och lite mer fluffhår, tydligen har jag gått och blivit längre också.

You had a lot of moments that didn’t last forever
Now you in the corner tryna put it together
How to love

Ja, livet, det händer inte så mycket just nu. Jag åkte hem till Vittsjö med planer på att ta det piano hela helgen. Inte för att jag vill utan för att det är det enda rätta!! huhu. Klockan fyra inatt trillade det in ett drunkencall, jag valde att svara och blev bjuden på en otroligt rolig och bra konversation.
Det känns verkligen som att de kommande dagarna kommer bli för jävla bra.

Herregud! sick vad lite loueyblogg ni får nu för tiden! SICK!
Skulle egentligen vilja skryta med att jag har haft bättre saker för mig men ärligt talat så är det skolan som har kommit emellan. Det är läxor och plugg hela tiden och det vill väl inte ni läsa om, NEJ!
Okej, så jag faller för trycket! skriver en överskrift med Timbuktu lyrik. Har jag sett Så mycket bättre eller? Deppigt att det inte bara är svagt och mainstream att jag gör det, utan att det även är otroligt sentute. Men hey lev with it!
Annars så är det fint. jävligt fint till och med! Igår hade jag en efterlängtad tisdagsfika med Sussie. Sussie har varit sjuk, jättesjuk! halsfluss och sånt. Nu är hon frisk. Det var alltså inte fikan som var efterlängtad, det var Sussie.

Här tänkte jag först lägga upp en bild på mig själv, så som man gör. Men Josefin! jag faller inte för trycket! inte idag! hoho!

Hej!
Snälla, söta livet, igår var..





..förbannat bra!

Okej bloggen! jag erkänner, jag saknar det! jag gör comeback! och ja! trogna läsare jag vet att ni har väntat! jag förstår om ni har saknat! om ni har undrat! om sorg har funnit era hjärtan! om ni tappat tron om att jag någonsin skulle återvända. Men jag är här! (bätterännågonsin?) Jag är tillbaka!
Saker jag gör nu för tiden är att lyssna på hiphop, jag är nog lika förvånad som du är!. Det var TovaBang som fick mig att göra det. Hiphop är tungt, tufft och litelite komiskt (litesommig?). Hiphopen fick min mobil att fallera, som liksom för att göra mig irriterad, deprimerad och litelite farlig. Lite mer hiphop.
Jag började rappa! (jagveeet!) i och för sig var det snook jag rappade till, vilket egentligen inte är så förfärligt tungt. Efter någon timme började min mobil fungera igen, jag blev glad och inte hiphop alls.

Slut på ironi, här är jag trött.

Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå en meter för mig.
Jag behöver dig.

Egentligen hade jag bestämt mig för att inte blogga någe mer. Kände mig liksom trött på det och allt det jag faktiskt ville skriva vill jag inte att någon ska läsa.
Helgen var äckligt rolig! söndagen var inte rolig och måndag var verkligen inte rolig! Huvudvärk och mitt livs nästjobbigaste träning. #utmattad
Så, nu vet ni lite vad som händer här borta. Får se om det är slut på bloggen nu.
Så länge kan ni lyssna på Jonathan Johansson – Klagomuren och läsa http://leloveimage.blogspot.com/

The next time I hold you I'm not letting go.

Okej! jag tror ni har väntat tillräckligt länge. Funderade på att hålla ut i en vecka men hey, spelar det någon roll egentligen?
Veckan har väll inte precis varit så där överdrivet festlig. Det mesta av lovet vilade jag bort och när jag inte gjorde det så var jag på IKEA, hos ögonläkare eller tränade. typ.
I torsdags åkte jag till Malmö. I fredags kom Josefin hit vilket ledde till lite shopping för mig, desto mer för josefin. Efter världens softaste kväll följde en ganska kalasig natt. Vi trillade in på inkonst, såg The Embassy och sedan vidare till KB.
Det var förbannat roligt! och jag vet liksom inte riktigt varför.

åh, inte värstabästa comeback-inlägget här då ju. Äh, lev with it.