louisearvidsson

Den 3-4 november åkte jag samt mina klasskamrater och 9d till Tyskland.
För att börja från början så kunde jag inte sova natten innan. Jag var väll nervös!?
I bussen satt jag brevid Anton, en mycket trevlig människa. Men bakom mig satt två människor som var lite för morgonpigga för min smak. Eftersom de tog ut denna energi på att trakassera mig. Därför blev den bussresa som skulle innehålla sömn enligt min planering helt sömnlös. Öööh!
 

Båtresan var kul, fast mina matsäck hade blivit totalt förstörd i min väska. Därför förblev jag hungrig.
Resten av bussresan lyssnade jag på prat om toaletter, bilar och könsdelar som inte ska nämnas här, eftersom jag satt på helt fel ställe i bussen, i mitten av ett gäng vilda killar.
Dock hade jag min ipod och det var en räddning.
     

Framme i Berlin blev det shopping och eftersom jag är en mästare på att tappa bort folk så gick jag med olika människor hela tiden. Jag köpte faktiskt inget under mitt besök i Berlin. Men det blev en del foto.
Det blev även ett besök högst upp på Ka De We. När vi sedan kom ner hade de rullat ut rödamattan framför ingången. Jag tog mod och frågade en av personalen vad som skulle hända här, oturligt nog pratade inte människan engelska. Men svarade ändå kort, Daniel Craig. Alias James Bond!!! Jag blev så till mig.
Men sorgligt nog kom inte mr Bond förrän klockan 19 och då skulle vi vara långt ifrån Ka De We. Deppig och lite smått sur tog jag ett foto av rödamattan och begav mig till bussen :/



Dock fick jag ju sedan se Brandenburger Tor och det var ju väldigt häfigt.

Hotellet var trevligt och maten var förvånandsvärt god. Även om Erika gjorde bort sig med sin slappa klädstil.
- Cover me, I´m wearing shorts!
 Senare spelade vi klädpoker och sen gick vi och la oss.
Jag sov i samma rum som Erika och vi pratade en hel del måste jag säga.
Men när Erika sedan somnade fick jag till min fasa reda på att hon snarkar, högt!
Därför sov jag dåligt även den natten.

 

Nästa morgon begav vi oss till Sachsenhausen, det var trevligt och väldigt hemskt.
Det kändes lite fel att gå runt där som någon attraktion när tusentals människor har dött där.
Men det var ju lärorikt också.

Sen åkte vi hem, ingen sömn där heller.
Alla var så extremt flummiga, speciellt A.P, han är så rolig när han är trött!

Nu orkar jag inte skriva mer.
 Men efter resan så känner jag att jag nog har blivit lite mer världsvan :)
Oooh och jag köpte en plånbok också, för 50 spän!