Det kommer kanske inte alltid vara vi två,

, bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan orkar slå.


Gårdagen var över förväntan.
Först en superkylig men rolig bussresa till Malmö, sen när vi var framme vid arenan så såg vi att den var gigantisk. Nej verkligen, den var stor. Men det visade sig också att vi hade fått väldigt dåliga platser så efter ett roligt toabesök så smög  jag,  Hanna och Josefin R ner till de lite bättre platserna, det kändes lite farligt och spännande att sitta på förbjudna platser.
Hur som helst verkade de övriga Vittsjömedlemarna ganska avundsjuka. Men alla är ju inte så våghalsiga som vi!

En negativ sak vara att några av de riktigt stora stjärnorna aldrig kom- (jag vågar inte stava deras namn).

Idag har varit en ganska vanlig dag, om man bortser från att jag dansade balett på middagsraste. Jag kunde inte hejda mig, helt enkelt!



Kärlek till alla dom som får mig att skratta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0