louisearvidsson

Jag vet inte om det finns några människor där ute som sitter och desperat väntar på att jag ska skriva ett inlägg om min resa till Finland, jag hoppas nämligen desperat att det finns det. Så jag skriver det ändå, just nu faktiskt!
Okej, vart ska jag börja? hmm.. från början känns ju mest logiskt måste jag säga.
Vi hade lyckats boka samma flyg som danska bandidos (googla det!), för att kort beskriva dessa storvuxna män kan man nämna 4 ord; Stora, rödbrända, högljuda och rökhosta. Mindre trevligt! Att nämnas bör även att vi faktiskt också lyckades ta samma flyg hem, denna gång var de tröttare och därför kan ordet högljuda strykas. Roligt var dock att de rusade ut ur plandet så fort vi hade landat för att röka. (ettmindrefniss)


Dagen efter var det dags för landslagsdebut aka Finkamp aka dagendåviskullekrossafinskarna!! dock blev inte så fallet. Jag kan sorgset meddela att även fast vi kämpade hårt med blod, svett och tårar (om sanningen ska fram såg jag faktiskt varken tårar eller blod, men det kan i och för sig anses vara en bra sak) Vi kämpande med allt vi hade och kul hade vi! Jag fick lära känna nya härliga friidrottare och känslan att bara landslagskläder var fin!
Själva hoppningen gick inte så bra, det blåste motvind och tekniken stämde inte, jag hoppade ändå 11.96.

Mer då? Mjaa, jag blev en aning starstrukk (jag blir det ganska lätt!) när man här och var såg Carolina Klüft gå runt på hotellet. Jag lämnade Finland med 8 flaskor Powerade, Sofie var snäppet värre med 12 (busigtfniss). Jag är sjukt motiverad och är übertaggad inför innomhussäsongen!

För tillfället sitter jag och skriver på det som förhoppnings någon gång i framtiden kan kallas min första egna riktiga låt. Wish me luck!

Tack!
(bilder? kolla facebook! är du inte vän med mig? bli det!)