Jag har låtit dig förstöra mig, jag har stampat i din takt.


Det känns som om hela världen sjunger; har du kommit någon stans? har du sumpat din sista chans? är du framme nu?


Jag har faktiskt ingen aning om varför men jag känner mig otroligt glad och nöjd, med mig själv och livet. Och ååh så skönt det känns!
Okej, jag blev snurrig på träningen och gårdagens träning var uppenbarligen den köttigaste jag någonsin genomgått efter som jag idag hade den värsta träningsvärken jag någonsin haft!
Helt otroligt!
Så visst har inte dagen varit prefekt men shit vad skönt det känns ändå!

Jag och Natalie tänjde på gränserna idag när vi cyklade hem. Först och främst var vi på sånt där roligt humör, sånt humör då man helt enkelt inte kan sluta skratta. Delvis för att man är lycklig men även för att man helt enkelt är för trött för att sluta.
Hur som helst blev det en spännande färd eftersom det hade grävts en grop mitt i cykelbanan. Lösning; världens smalaste bro. BRO!
Living on the edge! Wooohooooo!
Anywho, we did it!

Så nu ska jag packa.
Vårjacka? Ja, det är nog dags nu!

Ta det lugnt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0