louisearvidsson

Eldkvarn – Huvudet högt

Just nu är egentligen min blogginspiration på noll, men vad gör man inte för sina läsare! som förresten är få, fast vad gör det? kanske är just ni de bästa, coolaste och mest begåvade läsarna man kan ha! Jag väljer att tro på det. Det känns bäst så.
Jahaja, saker som händer...
Ni vet den där känslan, när man liksom förstår att man är dålig på något. Man inser att "nää det här var nog inte riktigt min grej". Den känslan infann sig i mig imorse. Vi tenterade av racketsporter idag med FIG (friidrottsgymnasiet, daah!) och jag insåg att jag INTE är bra på just racketsporter. Jag sprang mestadels runt och hämtade bollar som jag hade missat och det kändes ju sådär. Nu kankse du tänker;
1; Racketsporter, what? Jag menar förståss Badminton, Tennis och Squash
2; Meeeh, hur dålig kan man va?! att träffa en boll är väl inte så svårt va?!
MEN DET ÄR JU DET!! Jag ska be att få tala om för er att det minsann inte är så lätt med racketsporter! Allra svårast var Tennis och Squash. Hade jag roligt då? Ja men jag hade faktiskt det. NEJ, jag var inte så duktig och JA, jag grymtade till "jag hatar detta!!!!" några gånger MEN det var roligt ändå! 

Det hände en till ganska nämnvärd och festlig grej idag. Men för att inlägget inte ska bli sådär överdriiiiiivet långt, så tänker jag korta ner det i punktform enligt händelseförlopp.
* TränarN har blivit kändiz
* Blir filmad av SVT (detta har ingenting med historien att göra, det är bara coooooolt)
* Blir intervjuad av Sydsvenskan under träning
* Jag gör övning (hoppa upp på box)
* TränarN ställer sig och tittar, blir fotograferad, så även jag (tror jag).
* Jag hoppar och fastnar med fötterna på boxkanten, trillar, snubblar, glider, AJ!
* Asgarv för dom, pinsamt för mig.
* slut.

Kalla mig klantig, det kan jag leva med.