louisearvidsson

Folk som klockan sju på morgonen spinger på tåget för att liksom vara säker på att få en sittplats är jobbiga. Dom försöker listigt smyga förbi men råkar ändå alltid sätta en armbåge i sidan på någon stackare, och men någon stackare menar jag mig själv. Jag därimot känner ingen glädje i att springa på tåget under denna okristliga timma. Således hamnar jag sist i kön, jämt. Det finurliga med detta är att jag allt som oftast ändå hittar en sittplats. Följakligten har jag allstå bevisat att pendlarnas stress och trängsel är fruktansvärt onödig.

En annan sak som är onödig är den lilla textremsa som rullar förbi varje gång tåget stannar, jag citerar "Avstigning på tågets högra sida" (respektive vänster sida). Detta är förfärligt onödigt eftersom endast den ena sidans dörrar öppnas. Därför är det fullt omöjligt att stiga av på fel sida. Enligt Mr Öresundståg himself så skulle folk alltså stå vid den stängda dörren fruktansvärt förvirrade väntandes på att få gå ut fastän dörren på andra sidan är öppen om inte denna lilla textremsa visades. Eller jag har missat något?

En kul grej som hände idag var att när jag som mysigast satt på biblioteket och studerade kemi trillade det plötsligt ner ett bananskal från övrevåningen. Det konstiga är att ingen sedan plockar upp skalet. Jag fnissar sedan åt tanken av att någon skulle kunna halka på bananskalet liksom i en tecknadfilm. Därefter skulle det tidigare knäpptysta biblioteket brista ut i gapskratt. fniss.

..och såhär såg jag ut dagen till ära.