Allting var så enkelt då. är vad som säger.


En dag sen sist, jag vet! och inte blir blogginläggen vettigare. Men ni vet den där scenen i Lotta på bråkmakargatan, när Lotta och hennes syskon står i butiken. Lotta är sjuk, snörvlar och äter godis. Någon frågar, Har inte du en näsduk, hon svarar, jo men den lånar jag inte ut till folk jag inte känner. (typ). Ja ni vet.
Hur som heeeelst. Samma sak hände mig och Sussie idag när vi var på Forex. Ja allt förutom det där med näsduken. Vilket egentligen är hela poängen med historien. Åh, det här var onödigt att berätta om.
Ja där satt vi i alla fall, träningsklädda, svettiga, snörvlade och åt godis. Plus att jag skrattade mitt jagärsåtröttattjagkommerskrattaåtprecisalltsomdusäger-skratt. Det hela var kanske egentligen ganska tragiskt, men ja vi tyckte att det var roligt.
Imorgon är det festliga grejer på gång. Det blir nog spännande så det kan jag berätta om på söndag.

Jag har fortfarande inga vettiga bilder. sörj med mig.

Men nu när jag tänker efter så
För att vi ville ha det lite bättre så.
Ringde någon 112.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0