Jag går mot honom vart jag än går



Oj! jag är verkligen bäst på att inte skriva här. Men så kan det gå! så kan det bli! sånt händer..! Ni vet..Livet går på. Jag har aningen svårt att hålla bitarna på plats just för tillfället. Kanske är det bara en känsla, hittills har allt fungerat bra. Pojken från Linköping står fortfarande bredvid mig och rätar liksom upp mig när jag svajar. Det är skönt och jag är lycklig. Honom kommer ni nog få läsa en del om i framtiden. Ja och Sussie då förståss.
Han var här i veckan. Vi gick på vår första riktiga date (det var en riktig date för att vi kallade det för det...) och i lördags lärde jag mig shuffla vilken jag stolt visade upp på Babel. Vi gled även runt stan och jag gjorde säsongsdebut. Jag ska försöka hålla mig kort. Jag är kär. Ni vet nog redan det. Jag grät när han åkte. Jag vill göra om veckan om och om igen. Nu ska jag inte störa er mer.
Just det!! tisdagsfikan med Sussie tycks vara tillbaka. (yay!)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0