louisearvidsson

Jag kommer på mig själv att känna ett visst sug efter att blogga. Jag känner mig lycklig och vill skriva av mig. Varför är jag lycklig? är det vårkänslor som smyger sig på eller är det kärleken från pojken i Linköping som gör livet lite lättare? Båda känns som ett bra svar. Jag vet att allt kan vända imorgon men det spelar ju ingen roll just idag.
Nu kanske ni sitter där hemma och tänker typ såhär "uuuuäääh, sluta vara så glad! mitt liv suger!" okej, deppigt! Kom och var glad med mig rå!
När jag idag skulle hänga in kläder i garderoben kunde jag inte hjälpa att snegla lite på mina vårkläder. Dom hängde där så fint i fräscha färger, jag blev pirrig, ville klippa sönder alla mina jeans tills shorts och slänga på mig jeansjackan. Det är väl ändå vår snart va?
Dessutom kom tränarN hem från Sydafrika idag, han var inte vit, han var brun. Fast jag blir inte avis längre. Efter många år av försök till en snygg solbränna har jag insett att vit/rosa är min färg. Så ska det bara vara. Det passar mig bäst. (intalarmigsjälv)