louisearvidsson

Okej, så här är det. Dessa dar så är jag helt enkelt inte så pepp på att blogga. Livet är bra, fast det har ni väl redan läst om. Att allt är lugnt, ja det vet ni också om.
Jag åkte till Vittsjö i helgen, det hade jag tydligen också nämnt!, det var hur som helst väldigt mysigt. Storebror har precis införskaffat sig ett körkort och stolt som han är så erbjöd han sig att hämta mig vid stationen. Jag var tacksam, såklart! och resten av kvällen följdes av mixande och lillasysterstorebrorhäng. Annars sov jag mest hela helgen, jag antar att det var välbehövt.
Just det! jag bar ved också.

Jag har inget mer än mina tankar.

Åh, November förlåt! Här blev det inte många inlägg. Nej livet rullar faktiskt på som vanligt, eller nästan. Då och då pirrar det till i mig och jag ler så förbannat fånigt. Jag mår nog ändå ganska bra just nu. Jag försöker få dagarna att gå och jag längtar mest till det som komma skall. Centrum har äntligen fyllts med julbelysning och på tisdagsfikan med Sussie drack jag julmust.
Denna veckan tränar vi knappt något alls, det är ganska skönt. Skolan är också lugn för tillfället. Kallt är det dock! så in i bomben! ibland tittar solen fram fast det följs alltid av en regning och blåsig kväll. Så jag kurar hemma och äventyr blir det alltså mycket lite av. Till helgen åker jag nog till Vittsjö.
Ni märker, livet är lugnt.

Okej bloggen! jag lyckades med att ta mig hem från Linköping igår trots Berit. Fast samtidigt så misslyckades jag också med att stanna i Linköping. Det hade liksom varit mer kalas. För ja! helgen var bra! riktigt bra! Den var precis det som jag behövde och fick mig att må väldigt bra. Linköping som stad var knas, rödljus överallt och en dialekt som bara får en att vilja fnissa. Sällskapet var underbart och väldigt kalas. Jag nöjer mig med att säga så, och om sanningen ska fram så bloggar jag mest bara för att jag lovat Sussie.


hjärtat bara rullar

Åh bloggläsare! jag sätter mig ner för en stund, för att andas ut, för att blogga! Jag är lite stressad, lite nervös och ganska trött. Igår julstädade vi lägenheten och jag tog tag i min smutstvätt. Jag var nöjd med mig själv.
Sussie var här i onsdags, vi gick på restaurang och drack glögg. Mest för att vi nog båda kände att vi behövde lite guldkant på den ganska tradiga lilllördagen.
En annan grej som ger guldkant på till exempel en helg är att åka iväg någonstans. Jag känner mig i stort behov av detta. Så därför! åker jag uppåt landet idag. Långtlångt! jag tror det blir fintfint!
NU; PACKA!


Aldrig, aldrig ensam. Alltid ensam här.

Det är nästan hemskt så lite som händer just nu. Jag äter vårrullar, dricker citroner och tittar på scrubs. Det är typ min fritid. MÄNNISKOR! detta är misär! Det är tisdag och då kan ni snabbt räkna ut att jag snart ska träffa Sussie för lite tisdagsfika. Så är det och när (några av) mina klasskumpisar åker till lärdoms staden så stannar alltså jag kvar i Malmö. Inget fel i det. Men man kankse borde flytta upp till huvudstaden och skriva någon rad om att vara vampyr och hela världen är så underbar. (nuvetTovavadjaglyssnarpå).
Ja nej, det här blev ju inte så bra. Ska försöka skaffa mobil till bloggen, eller blogg till mobilen. hm.

Ser ut typ såhär nu för tiden. Nariga läppar och lite mer fluffhår, tydligen har jag gått och blivit längre också.

You had a lot of moments that didn’t last forever
Now you in the corner tryna put it together
How to love

Ja, livet, det händer inte så mycket just nu. Jag åkte hem till Vittsjö med planer på att ta det piano hela helgen. Inte för att jag vill utan för att det är det enda rätta!! huhu. Klockan fyra inatt trillade det in ett drunkencall, jag valde att svara och blev bjuden på en otroligt rolig och bra konversation.
Det känns verkligen som att de kommande dagarna kommer bli för jävla bra.

Herregud! sick vad lite loueyblogg ni får nu för tiden! SICK!
Skulle egentligen vilja skryta med att jag har haft bättre saker för mig men ärligt talat så är det skolan som har kommit emellan. Det är läxor och plugg hela tiden och det vill väl inte ni läsa om, NEJ!
Okej, så jag faller för trycket! skriver en överskrift med Timbuktu lyrik. Har jag sett Så mycket bättre eller? Deppigt att det inte bara är svagt och mainstream att jag gör det, utan att det även är otroligt sentute. Men hey lev with it!
Annars så är det fint. jävligt fint till och med! Igår hade jag en efterlängtad tisdagsfika med Sussie. Sussie har varit sjuk, jättesjuk! halsfluss och sånt. Nu är hon frisk. Det var alltså inte fikan som var efterlängtad, det var Sussie.

Här tänkte jag först lägga upp en bild på mig själv, så som man gör. Men Josefin! jag faller inte för trycket! inte idag! hoho!

Hej!
Snälla, söta livet, igår var..





..förbannat bra!

Okej bloggen! jag erkänner, jag saknar det! jag gör comeback! och ja! trogna läsare jag vet att ni har väntat! jag förstår om ni har saknat! om ni har undrat! om sorg har funnit era hjärtan! om ni tappat tron om att jag någonsin skulle återvända. Men jag är här! (bätterännågonsin?) Jag är tillbaka!
Saker jag gör nu för tiden är att lyssna på hiphop, jag är nog lika förvånad som du är!. Det var TovaBang som fick mig att göra det. Hiphop är tungt, tufft och litelite komiskt (litesommig?). Hiphopen fick min mobil att fallera, som liksom för att göra mig irriterad, deprimerad och litelite farlig. Lite mer hiphop.
Jag började rappa! (jagveeet!) i och för sig var det snook jag rappade till, vilket egentligen inte är så förfärligt tungt. Efter någon timme började min mobil fungera igen, jag blev glad och inte hiphop alls.

Slut på ironi, här är jag trött.

Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå en meter för mig.
Jag behöver dig.

Egentligen hade jag bestämt mig för att inte blogga någe mer. Kände mig liksom trött på det och allt det jag faktiskt ville skriva vill jag inte att någon ska läsa.
Helgen var äckligt rolig! söndagen var inte rolig och måndag var verkligen inte rolig! Huvudvärk och mitt livs nästjobbigaste träning. #utmattad
Så, nu vet ni lite vad som händer här borta. Får se om det är slut på bloggen nu.
Så länge kan ni lyssna på Jonathan Johansson – Klagomuren och läsa http://leloveimage.blogspot.com/

The next time I hold you I'm not letting go.

Okej! jag tror ni har väntat tillräckligt länge. Funderade på att hålla ut i en vecka men hey, spelar det någon roll egentligen?
Veckan har väll inte precis varit så där överdrivet festlig. Det mesta av lovet vilade jag bort och när jag inte gjorde det så var jag på IKEA, hos ögonläkare eller tränade. typ.
I torsdags åkte jag till Malmö. I fredags kom Josefin hit vilket ledde till lite shopping för mig, desto mer för josefin. Efter världens softaste kväll följde en ganska kalasig natt. Vi trillade in på inkonst, såg The Embassy och sedan vidare till KB.
Det var förbannat roligt! och jag vet liksom inte riktigt varför.

åh, inte värstabästa comeback-inlägget här då ju. Äh, lev with it.

Den där extra timmen vi fick, den gjorde liksom en redan lång natt längre och ironiskt nog kändes den som ett slöseri av tid. Jag somnade sent. riktigt sent. Vilket resulterat i huvudvärk. Fast det är okej, jag har ju lov!
Jag tog alltså tåget hem till Porrarp idag. Inget märkvärdigt egentligen. Blev förvånad över hur många smålänningar som faktiskt KÖPT reserverade platser. Det är äckligt när man måste flytta sig då man äntligen fått sittplats. ÄCKLIGT!
Jag vet att jag sa att jag skulle bloggpausa och tro mig mina vänner. Jag kommer pausa! fram tills...ja, kanske hela veckan. Buhu? Ni kommer få längta. åhå! #igotthepower!
Förresten är det nog bara dumt om jag bloggar under lovet. Inte för att jag inte kommer göra något utan för er som inte har lov. Ni som tappert jobbar vidare och allt det där. Att blogga om min ledighet vore liksom lite som om jag skulle skriva #justsaying hela tiden och du var stum. Inte så kul. helt enkelt.


Är du rädd? Är det så, du är rädd?

Klockan är 02:37. Här kommer ett trasigt inlägg.

HEYHEY! fantiiiiiastisk greeey här! SUSANNA!
Nu började ju inlägget väldigt festligt, det kommer bli svårt att bibehålla denna festlighet i resten av inlägget. För idag gjorde jag det, det tråkigaste och drygaste provet evaah. Och är det inte alltid så på prov att där är någon, någon som ska andas för högt! någon som efter en förbannat lång och tydlig förklaring ändå lyckas skriva fel och någon som börjar panikhosta mitt under provet.
En annan som ofta panikhostar nu för tiden är Sussie. (hennekanmanminsannläsaominästanallaminainlägg) Förutom att spendera äckligt lång tid på espresso house så gick vi även på bio. En lugn och kramgo lördag kan man säga.
Är i övrigt lite trött på mig själv och allt sånt. Blir kanske en bloggpaus. key.

och just det! fiskar är för jävla konstiga.


Så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp

Just nu ser ut lite såhär. Jag sitter i soffan. Har precis slevat i mig lite mexicansksoppa. Några lägenheter bort hålls det barnkalas. Eller jag tror det i alla fall, på dörren hänger det färgglada ballonger. Rumskompisen är iväg på festligheter medan jag själv laddar upp inför högskoleprovet imorgon. Jag gillar att säga det, högskoleprov. Tungt!
Fast också inte. Jag har varken pluggat eller förberett mig så värst mycket. Jag antar att jag gör det mest bara för sakens skull, för att kolla läget och lite sånt.
Dagen har varit bra. I princip alla är på bra humör, till och med min svensklärare som ärligt talat har varit vrång och otrevligt i två veckor nu! Detta är ju inte så konstigt egentligen. Höstlovet rullar in och ja! det känns för jäkla bra. Dessutom drog jag idag på mig världens mysigaste, kramigaste och mest fulsnygga tröja evaah! (närmansägervärldensmenarmanförståssinteVÄRLDENS!) och jag kände, när jag gick där bland löven, att hösten ändå är ganska trevlig ibland. Så länge man slipper frysa näsan av sig! Amen to dat!




För nånting har stannat för oss två.

Jag vet mina vänner, jag vet! Blogginläggen regnar in. Senast igår trillade det ju in två stycken. Inte illa pinkat. På tal om det så tyckte vår standin psykologilärare att ordet kissnödig var otroligt festligt. Jag blev förvirrad, förstod inte konceptet och uppskattade helt enkelt inte den smala humorn.
Allt som oftast uppskattar jag inte heller matteprov fast idag så var det faktiskt helt okej. Endast 6 frågor och fingers crossed att jag knep ett G.
På min fritid är jag glömsk och ser fram emot att åka hem. Inte för att Malmö är pest och pina utan för att hem innebär lätt träningsvecka och honungsmackor. Det är det lilla i livet, tappra läsare! det lilla!
Förresten tror Sussie att jag bara har fyra läsare här på bloggen. Men kom igen! både ni och jag vet ju att vi är fler än så. Am I right? I'm right! right?

..och för er som tycker att det där med att läsa är liiiiite för tungt..
Här kommer några bilder som man liksom vill pussa lite extra på. Så glada människor. mums!







Färglös som en tår blir jag utan dina andetag

Det finns många fördelar med att ha en hemtelefon. Det är billigare osv (observeraattjagendastkundekommapådennafördelen). MEN! det finns en nackdel, en nackdel som jag har lyckats undvika. typ. Lite då och då ringer det telefonförsäljare. Vi vet ju alla hur KUL dom är. Jag försöker ändå använda min "snälla röst". Här kommer det fina i kråksången! min "snälla röst" låter tydligen som ett litet barns. Jag väljer att spela på det. De frågar alltid om min mamma eller pappa är hemma (detärdomjuinte) och om de frågar om det finns någon vuxen hemma svarar jag enkelt, nej. Då blir oftast telefonförsäljaren lite irriterad, suckar och vi lägger på. Positivt för dig som är pojke och inte kommit i målbrottet än. (tummenupp!)
Lite grejen med att precis ha fyllt 18 är ju att du fortfarande kan spela 17års-kortet. Ni vet. Om du inte är en såndär som växteupplitesnabbareänallaandra, det vill säga. Om du är väldigt liten för din ålder kan du ju även spela 15års-kortet och åka på barnbiljett till Danmark (trorjag). Vet inte om du ska se det som något positivt efter du fyllt 18 dock..

Oj, här blev det ett helt inlägg om telefonförsäljare och 18 åringar. Det finns oftast bara en anledning till att jag bloggar om nonsens. Jag har prov imorgon. Eller så ÄR jag bara SÅ patetisk. Ni får tro på vad ni vill.

(Jag bad sussie ta bilder på mig idag när jag stod i regnet. Dom blev dåliga. Det var mitt fel. Jag har inte det )

Nu var det ett tag sen jag bloggade sist. Det finns egentligen ingen vettig förklaring till varför det varit så tomt här. Livet kom väl emellan. Jag väntar på att någon slags skrivarlust ska infinna sig, men nej. I söndags var pappa här och hälsade på. Det var trevligt.
Just nu sitter jag och väntar på att skolan ska börja. Det mesta är mellanmjölk just nu. Inget händer, allt liksom bara är, som det är. Igår gick jag runt i stan en runda. Utan pengar är det trevligaste man kan göra att bara prova kläder. Det gjorde jag. Sånt som jag VET att jag aldrig kommer köpa ändå. Lite som att klä ut sig kan man säga.
När jag blev trött men ändå inte vill gå hem satte jag mig på H&Msomklädningsrumsgolv, tog fulbilder, åt (lite) godis och funderade. Tills jag insåg att utanför stod det en massa folk och köade, jag reste mig och gick hem.
Så bloggen det blir inte mycket festligare än såhär just nu. Ska försöka bättra mig.

Här snear jag på livet.

Ibland är man glad och ibland är man ledsen. Ibland kan man vara både glad och ledsen på en gång. Kan det till och med vara roligt att vara ledsen?
JAA! Idag är jag dålig på att inleda inlägg. Ni som känner igen ovanstående kan få en litenklapppåaxeln och förstår då också kopplingen när jag berättar att jag förmodligen glider in på klubben imorgon. typ.
Jag vet att jag ofta klagar över det faktum att jag inte har så mycket festligt att berätta om. Idag har jag det. Susanna tatuerade sig idag. (Slänger nog upp ett foto här så fort hon tillåter mig att fotografera henne.) Händelsen var spännande på många vis. Delvis för att det var festligt att se hur nervös hon var men också hur nervös jag blev.
Jag förstår inte bloggen. Jag minns inte vad jag har gjort idag. synd.  
En fika hann jag i alla fall också med idag. Det var trevligt.

Lite ofestligt inlägg. Här kommer ett skämt;
"Gud var alltså bodybuilder på Adam & Evas tid?" klavertrampet


Inga toner kan förklara hur jag mår

Gårdagen blev annorlunda. Den började dock som vanligt med träning, skola och allt vad det innebär. Som vanligt spenderade jag eftermiddagen med Sussie på Espresso House. Det har vid det här laget blivit en mysig vana som liksom göra regniga tisdagar aningen festligare.
Något som definitivt gör regninga tisdagar festligare är när Natalies två Varbergs kompisar lite spontant rullar in i Mamlö. Pojkarna var musikaliska och mitt rum blev därför poppis. Gitarr och Piano användes flitigt, jag fnissade, mycket! och Natalie ursäktade deras knas. De lämnade lägenheten vid åtta imorse och även fast jag själv inte behövde gå upp förrän klockan tio så är jag för tillfället äckligt trött. Kan någon träna åt mig idag?